Ja, i dag har vovven och jag tagit en skogspromenad. Den skulle ha varit riktigt riktigt skön om jag hade brytt mig om att ta på mig ordentliga skor. Men, jag gick iväg med mina Flip-Flops. Hur dum kan man vara? Jag som älskar att gå i skog. I skogen hämtar jag mental styrka.
En liten bit in i skogen så brukar jag bära vovven då det är ganska igenvuxet och mycket brännässlor. Så det gjorde jag.
Sedan blev det jätteskön promenad. Jag såg en sådan här sak:
Här är en närbild på någons boende. Undrar vem som bor där? Vet ni? Tips? I alla fall ingen räv eller grävling (fniss).
Jaha, sedan kom då myggen. Åh de var jobbiga, speciellt när vovven ville stanna och nosa på något intressant, då kom de må ni tro. De försökte gotta sig på mig. Så varje gång vovven stannade så trampade jag omkring för stod jag still så flockade de sig runt mig. Ont gör det också när de sticks.
Så här hungriga var de. Bilden är lånad. Men visar precis vad myggorna ville göra med mig.
Ja, sedan var det myrorna då. Flip-Flops och rödmyror kan bara betyda en sak: De klättrar på mina tår och ben. Ajajaj, två rödmyror blev arga på mig. Några andra kunde jag mota bort från min kropp utan att de hann göra något.
Jajamensan, så här ser de krypen ut. Jag tycker inte om att ha myror på mig, speciellt inte mellan tårna eller ovanpå foten.
Sedan kom då ett par bromsar och gjorde illa mig. Har ni fått bromsbett någon gång? Ja då vet ni hur det känns: pang, smäll, aj aj aj, så känns det.
Så här ser de små liven ut. Bilden är lånad och det är en jättebra bild på djuret. Jag tänkte då inte ta upp kameran och fota dem. Jag hade fullt sjå med att hålla koll var de var någonstans. Det blev ett bett på armen och ett flertal bitförsök av några andra bromsar.
Sedan blev det skön promenad ett litet tag. För sedan kom de där Delta-planen, flygfän som bits de också. De ser ut som pyttesmå Viggen-plan.
Har ingen bild på Delta-djuren, så det blir en lånad bild på det svenska stridsplanet Viggen. Precis så här ser de flygfäna ut om man tar bort vingen upptill/baktill och lite kortare nos. Det känns smack, pang, tjong, aj aj aj. Men jag lyckades undgå deras anfall. Puuh.
Ja, ni skulle höra mig i skogen, jag frustade och pustade längs skogspromenaden, speciellt efter varje attack.
Jag bestämde mig för att ta mig hemåt utefter havet för jag ville verkligen inte bära vovven igen sista biten för där fanns det naturligtvis ännu fler brännässlor och igenvuxet som bara den.
Så vi tog stigen utefter havet. Men här är det lite lurigt att gå för plankorna är rangliga och jag ville inte ramla ner och bli blöt. Så upp med vovven i famnen och balansera sig framåt och undvika brännässlorna som växer mellan plankorna. Jag klarade det galant.
Här ser ni ett gammalt båthus till höger bakom båten. Det används inte. Ser ni den höga bryggan till höger? Den kan man inte gå på längre för den är livsfarlig och har rasat sista biten till båthuset. Men det är charmigt tycker jag.
Visst är det vackert. Det är gamla sjöbodar som lokalbefolkning och semestergäster har dem som sommarstugor.
Ja, det var allt för den här gången.
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar